FESTPLATSEN
PÅ PRÄSTNIPAN I NÄSÅKER
Dansbanan 1942, foto J. Engstrand
Festplatsen i Näsåker har under de senaste årtiondena varit spelplats för festivalen Urkult. Men det har festats på Prästnipan långt tidigare än så. De stora midsommarfirandena ska ha startat redan i slutet av 1920-talet och 1938 arrenderade Ådalslidens hembygds- och turistförening nipan från kyrkoherdebostället för en alla tiders Näsåkersfest.
Den ”naturliga amfiteatern” med Stora scen är egentligen en gammal grusgrop, som från början delvis var fylld med sopor och avfall, vilket schaktades bort för att göra plats åt en dansbana. 1939 byggdes Teaterladan och under åren har flera byggnader tillkommit succesivt.
Festligheterna växte sedermera till Norrlands storfest med publikrekord på 22 000 besökare 1960. Artisterna tillhörde ”gräddan av vad vårt land hade att komma med inom nöjesbranschen”. Men det fanns också en mörk baksida i det att byn grisades ner med knivslagsmål och fylleri. Midsommarfirandena i Näsåker utvecklades till en skamfläck i tidningarna och det lokala uttrycket ”Natta i Näsåker” fick vida spridning med en till viss del ny innebörd; att någonting är riktigt eländigt.
1930-talet
1938
Sommaren 1938 är det våldsamheter på flera håll i världen. Kina spränger gula flodens fördämningar för att stoppa den japanska arméns frammarsch. Italienska ”luftpirater” genomför flygraider i Spanien, dit flera ynglingar från Ådalen i hemlighet begett sig för att strida för republiken. Ledamöterna av fristaten Danzigs folkdag sammanträder för första gången i bruna skjortor efter att alla tyska oppositionspartier har anslutit sig till nazisterna.
57 miljoner människor lyssnar via radion på världsmästerskapet i tungviktsboxning, när Joe Louis blir champion på knockout i Yankee Stadion, Bronx, New York. I Stockholm sitter fem personer anhållna efter att den ökända kokainligan sprängts.
Det svenska folket förfasas över att dansbanor och nöjesplatser blivit ett tillhåll för spritpåverkade ungdomar – med slagsmål och anhållanden som följd. Förutom den onödigt låga och råa tonen på dessa ”mindervärdiga” nöjestillställningar så ses den offentliga dansen som en slags parningslek som förknippas med sex.
På Backe lasarett avlider handelsföreståndaren Edv. Stenmark från Gårelehöjden, Junsele efter att ha slagits sanslös då han på sin motorcykel sparkats omkull av en ko.
ALLA TIDERS NÄSÅKERSFEST
MED EXTRA FINFINT TUNNBRÖD
I Näsåker jobbar festarrangörerna febrilt med förberedelserna inför alla tiders midsommarfest. Festplatsen ska snyggas upp och nya vägar anläggas för att möta den stora invasion av besökare, som sedan länge planerat resa hit upp.
Men när tredagarsledigheten väl infaller, tränger regnet och kylan genom ben och märg. ”Naturens makter älska inte att bevittna det glada midsommarfirandet”, enligt reportern från Västernorrlands Allehanda (VA 27/6 1938). Det miserabla vädret till trots samlas en modig skara på 2 500 midsommarfirande i Näsåker för att ”i snuvans tjänst” gemensamt tåga till Prästnipan.
Framme på festplatsen svarar det stora nyuppförda marketenteriet för att kaffe, smörgåsar och läskedrycker aldrig fattas. Varm korv finns naturligtvis. Och fil och extra finfint tunnbröd serveras i fäbodstugan av ”rara fäbodstintor”. I folkskolan anordnas en mjölkbar där ägg, mjölk, smörgåsar och gröt serveras på alla tider som festplatsen håller stängd.
På den stora dansbanan står Härnösands Dansorkester för musiken och de nybyggda basarstånden utlovar möjlighet till fina vinster.
Midsommardagens dragplåster är arbetarförfattaren och ångermanlandssonen Albert Viksten som håller ett ”med spänd uppmärksamhet åhört hembygdsföredrag”, vilket avslutas med en varm hyllning till Ådalen och dess store diktare Pelle Molin.
Ådalslidens folkdanslag bjuder på en vältrimmad uppvisning i folkdanser och i sockenstugan visas en intressant hemslöjds- och konstutställning, där sevärda målningar med lokala motiv från Näsåker hänger till försäljning. Särskilt imponerande är det 20-tal ryamattor som finns att beskåda.
För många av festdeltagarna blir dock den största upplevelsen när de namnkunniga Kramfors-boxarna bjuder på match. Och trots en stark öppning med 1–0 för hemmalaget så vinner Sandö IF:s A-lag fotbollsmatchen med 8–2 mot segertippade Ådalslidens IF.
”De stora festligheterna i Näsåker”, Västernorrlands Allehanda den 21 juni 1938
1950-talet
Dansbanan 1957 foto Ulf Holmgren, Edsele
”Extra busstur till Näsåkersspelen”, annons i Västernorrlands Allehanda
NORRLANDS STORFEST
Kallt och ruggigt är det även 1957 och den rätta midsommarstämningen har svårt att infinna sig i Näsåker. Nämforsens mäktiga vattenmassor rasar med 1 500 kubikmeter i sekunden. När ”turistvattnet” spills ut påminner det om tiden före kraftverket, som invigdes för tio år sedan. Ungdomarna är på plats, vädret till trots, förstås när det bjuds på dans i dagarna tre.
På midsommarafton har 9 000 personer löst in sig på festplatsen för fri dans på två jättedansbanor till modern dansmusik av Joe Milles med Holland Sextett och gammal dansmusik med Kustprickarnas Gammeldansgäng. På midsommardagen är det ungefär 1 000 färre inlösta. Efter Gävle elitgymnasters eleganta uppvisning på stora dansgolvet blir det rock’n’roll med ”tjo och tjim som delvis tar sig rätt störande former, men dock inte till den grad att något ingripande behöver ske” (VA 24/6 1957).
Det är lugnare än vanligt på festplatserna i år. Polisen får ta hand om några fyllerister, men enligt det allmänna intrycket är det helt klart bättre förhållanden än ifjol. En överförfriskad ung man försöker emellertid hålla sig undan polisen, men anträffas snart inne på festområdets provisoriska damtoalett ”där han gömt sig genom att helt enkelt krypa ner i ett hål som väl knappast lämpar sig som ett gömställe. Hade inte polisen fiskat upp vederbörande vet man inte hur det kunde sluta” (VA 24/6 1957).
Midsommarfesten i Näsåker 1957, annons i Västernorrlands Allehanda
1970-talet
GÄRDESTAD & VREESWIJK
Artisterna på Näsåkers midsommarfiranden tillhör ”gräddan av vad vårt land har att komma med inom nöjesbranschen”. 1972 lockar Ådals-Lidens hembygds- och turistförening med både Ted Gärdestad och Cornelis Vreeswijk på programmet.
Cornelis, som inleder sin folkparksturné på 50 stopp i Näsåker, överraskar publiken när han börjar sin show helt ensam med bara en gitarr, en pall och en mikrofon på scenen. ”Besökarna trodde att han skulle ha orkester med sig men så var inte fallet” (VA 26/6 1972).
– Men jag är ju så stor så jag fyller upp hela scenen ensam, säger Cornelis Vreeswijk.
När publiken får bestämma vilka låtar som han ska spela blir det mest visor av Bellman, men till allas glädje även ”Hönan Agda”.
FESTERNAS MÖRKA BAKSIDA
Utanför polisstationen står flera bilar med nyfikna barnfamiljer parkerade. Familjefäderna har tagit med sig sina småbarn för att se på när polisen för in fylleristerna i arresten. De kan sitta där i flera timmar och titta.
Det krävs 19 poliser och 20 ordningsvakter för att sköta tryggheten i Näsåker under midsommarhelgen. Det är en annan sorts publik den här gången. Ett 80-tal fyllerister finkas (varav sex flickor) och flera rattfyllerister stoppas. En av dem är inbrottstjuv och har rymt från Sörbyn i Västerbotten, där han stulit en bil för att fara till Näsåker.
Polisen förvånas över hur lite ägodelar besökarna har med sig. De, som tas om hand för fylleri, har i princip bara kläderna på kroppen. Utöver de vanliga persedlarna så är det endast en av de finkade som har med sig en slips. Tre stycken har näsdukar …
– För en färsk polis var det ett givet uppdrag att bevaka midsommaren i Näsåker. Trots massor med folk på plats var det som regel lugnt och med en fin stämning, men vissa år söps det ganska friskt och det slutade ibland i stökiga slagsmål och skadegörelser, berättar Tommy Olsson, numera pensionerad polis från Sollefteå för Byabladet (2/2021).
På en av tältplatserna vid Omsjövägen, på andra sidan riks-90, utbryter upprepade slagsmål och polisen måste avstyra flera mindre misshandelsfall. Natten mot midsommardagen blir en yngling så svårt slagen i ansiktet, av en svartsjuk ”beskyddare”, att han faller medvetslös mot marken. En ordningsvakt som ingriper gentemot två bråkstakar får en ordentlig spark mot käken.
Ett par hundra meter bort uppstår dispyter mellan två raggargäng från Östersund och Sundsvall. En av ynglingarna är fullständigt vild av sig. Han drar fram en kniv och går bärsärkagång i folksamlingen. De andra raggarna försöker övermanna och ta kniven från honom. En av dem blir huggen i magen medan en annan får ett två centimeter djupt knivsår från handleden upp till armbågen på ena armen. Någon slår av en butelj för att använda som tillhygge och ytterligare en blir svårt slagen och sparkad i ansiktet.
”Festernas mörka baksida”, Västernorrlands Allehanda den 26 juni 1972
Midsommar i Näsåker 1972, annons i Västernorrlands Allehanda
Det krävs tio poliser för att stoppa det våldsamma tumultet, som av allt att döma hade sin uppkomst i att ungdomarna blivit osams om flickor. De knivskurna förs till Sollefteå sjukhus. Raggaren, som blivit knivhuggen i magen, opereras på sjukhuset efter ankomsten dit och uppges på söndagskvällen må bra efter omständigheterna.
På söndagsmorgonen ser Storgatan ut som ett slagfält. Otalet tält har förstörts, många bilar har nästan sparkats sönder, rabatter och planteringar förstörts och ungdomar har tappat sina plånböcker, kläder, identitetshandlingar, m.m.
”Arrangörerna tycker det är synnerligen beklagligt att besökarna med flit slår sönder tomflaskor mot gatan, uträttar sina behov inne på folks privata gräsmattor” (VA 26/6 1972). Hembygdsföreningens städpatrull med tio personer har ett bistert jobb framför sig med att få samhället rent och snyggt igen.
I Kramfors har det däremot varit lugnt, då ”busarna dragit norrut”. Där fick ordningsmakten bara ta hand om en enda fyllerist under hela midsommarhelgen.
FALLENS DAG
Efter några stökiga midsommarfester tar hembygdsföreningen beslutet att börja arrangera lugnare familjefiranden istället.
I juli 1975 är det premiär för ”Fallens dag”. Publiken sluter upp med spänd förväntan för att uppleva när Nämforsen strömmar fritt för en dag. På ett givet klockslag öppnas dammluckorna och vattenmassorna dånar fram med 500 kubikmeter i sekunden.
Därefter följer familjeunderhållning och artistuppträdanden med dans hela kvällen uppe på nipan. Med Vattenfall och Sollefteå kommun som samarbetspartners är det fri entré till evenemanget.
1990-talet
CAROLA
Det är lätt att bli avundsjuk på alla från Sollefteå som fått resa till Ådals-Lidens station med ångtåg. Men det pirrar på bra i magen också när Lions minitåg tuffar fram på den lilla rälsen runt festplatsen. Den här söndagen får vi både träffa Skogsmulle, prova på ponnyridning och uppleva ett besök i stenåldersbyn. Det är ganska lätt att tro på sommaren idag, när det för en gångs skull inte regnar. Men det blir rätt så läskigt när gubben från Vattenfall äntligen slutat prata och allt vattnet forsar fram ur dammluckorna på kraftverket.
Vi flåsar för att orka ta oss upp för de branta niporna till festplatsen. Helt svartklädd kliver Carola fram på scenen och sjunger ”Främling”. Hon som man bara sett på TV och i tidningarna. Det märks att hon trivs. Tänk att Maria Larsson från Långsele får gå upp på scenen och sjunga ”Mitt i ett äventyr” tillsammans med stjärnan. Vi tror knappt våra ögon när Carola ger sig av rakt ut i publikhavet. Alla försöker komma nära henne och så blir det väldigt trångt. Festplatsen svänger rejält i sommarkvällen till tonerna av gospelklassikern ”O happy day”.
”Efter flera år av dåliga recensioner och djupdykningar från skvallerpress i hennes privatliv har hon hämtat sig med en kraft och ett ’djävlaranamma’ av sällan skådat slag” (VA 12/7 1993).
Carola i toppform på Fallens Dag, Västernorrlands Allehanda den 12 juli 1993
Folkfest vid Nämforsen, affisch från 1995
FOLKFEST VID NÄMFORSEN
I kulturföreningen Botatons kök i Undrom sitter Ken Day och Maria Tejle och fikar. Ken jobbar med artister från hela världen och ”Mia” med olika lokala kulturarrangemang. De spånar på att göra en festival tillsammans, så som de själva vill ha den. När de besöker festplatsen i Näsåker, inbjudna av vänner, blir det uppenbart att det är den rätta platsen. Om de bara lyckas övertyga hembygdsföreningen …
Läs mer om hur Urkultfestivalen startade på hemsidan Om Urkult.
Text och research Eric Torestad
Tack till Britt-Inger & Birgit Lidström